 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
om Process
När jag har producerat utställningar om kända konstnärer som John Bauer eller Josef Frank
har jag sökt efter deras tidigaste skisser,
första skissen på en servett vid första samtalet,
hur idén började, de första tafatta strecken, minnes-anteckningarna…inget finns kvar.
Det som finns kvar är bara de slutgiltiga mästerverken och jag tror inte på att dessa skapades omedelbart!
Det finns en process, en osäkerhet och ett sökande efter en skapelse som man kan stå för.
Och det tar tid.
Det är märkligt, jag har aldrig upplevt att jag haft någon som helst röd tråd,
något slags genomgående tema i mitt bildskapande.
Jag har hoppat från det ena till det andra,
till det uttryck eller den teknik som passat för tillfället.
Jag har aldrig varit trogen ett medium eller ett sätt att uttrycka mig.
Jag har bara haft nyfikenheten och mitt kunnande i skilda konstnärliga tekniker.
Dessa har väglett mig i det som för tillfället har intresserat mig…och så har jag provat på.
Detta är naturligtvis inte hela sanningen.
Jag har nästan alltid, speciellt inom teatern tvingats arbeta mot en deadline.
Där många inblandade är högst beroende av att jag har lyckats åstadkomma ett slutresultat.
Detta har inneburit en tydlighet gentemot de verkstäder som skall genomföra mina intentioner
och ett mer disciplinerat sätt att förhålla mig till konsten.
I mitt eget fria skapande har jag haft ett stort behov av uttryck,
att säga något,
ibland utan ord och mening.
Som improviserad musik, en känsla för stunden,
men samtidigt med en innerlig och allmängiltig sanning, för mig...
… och kanske för andra.
Jag har undrat vad det är, det har känts som spridda skurar, än här och än där,
som om jag ständigt prövar mig fram.
Men när jag till den här utställningen "Fiktiva Rum..." samlar ihop delar av vad jag har gjort,
framträder ett språk som enbart är mitt eget.
Teman som jag arbetade med för tiotals år sedan dyker upp i nya skepnader,
som om jag inte har kunnat lämna dem utan åter måste ta upp dem.
Det är inte färdigt. Allt är inte sagt.
Jag känner igen mig själv i mina rum, de är mina.
De irrationella rummen fascinerar mig.
/ Mikael Sylwan
... ur Mikael Sylwans liv
Studier
Städitische Bühnen – Frankfurt/Main, 68/69
Konstfack 69/70
Gerlesborgsskolan, 69/70
Konsthögskolan, 70/75
Scenografi
Dramaten
Riksteatern
Hessisches Staadtsteater, Wiesbaden, Västtyskland
Borås Stadsteater
Växjö
Skellefteå
Malmö Stadsteater
Stockholms Stadsteater
Malij Teatr, Moskva
Olika fria grupper
Utställningsformgivning
Millesgården – John Bauer och Josef Frank
Prins Eugens Waldemarsudde, "Scenografi" i samarbete med
G. Palmstierna-Weiss
Moderna Museet, "Peter Weiss" , i samarbete med G. Palmstierna-Weiss
Till samtliga gjorde jag även katalogerna och affischerna.
Olika utställningar på Tekniska museet
Filminstitutet "Filmen 100 år", utställning.
Frimärken till Posten, "Filmen 100 år".
Dessutom
Bokomslag till olika förlag
Skivomslag
Trycksaker
© Copyright 1999-2009, Parallels. All Rights Reserved.