vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv   vvv vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv	Det är svårt att beskriva en process. Hjärnan skapar bilden först och orden sedan. Mina processer påverkas naturligtvis i hög grad av min personliga livssituation, min inre tid likaväl som av den yttre tiden. Men de konstnärliga processerna och bildernas uttryck påverkas lika mycket av valet av material och tekniker. Jag har gått från tecknande till att mer och mer använda pappersmassa. I denna teknik är processen är svårare att styra vilket i sin tur gör att de framväxande bilderna har större möjlighet att förvandlas under processens gång. Själva processen är härligt oförutsägbar och överraskande. Både frustration och ren livsnjutning!
	Mina bilder växlar mellan att vara antingen berättande eller meditativa.
	I berättelserna försöker jag gestalta det allmänmänskliga snarare än det privata - även om det privata ofta är just allmänt mänskligt. Därför har många av mina bilder en symbolisk underton. Stegar, stolar, rep, nycklar, individer och skeenden.     De meditativa bilderna är abstrakta och föds ur behovet att mota bort hjärnans ordflöden. Jag söker en färg och en form bortom berättelserna.
	Konstutställningar visar alltid en slutfas, något färdigt. Verket signeras med namn och årtal. Som om konstnären aldrig mer skulle vilja påverka bilden!
	Den utställning som fick mig att inse hur viktigt det är att visa en konstnärs arbetsprocess var Pye Engströms på Galleri Doktor Glas i mitten av sjuttiotalet. Där hängde en rad skisser som visade hur hennes tygskulpturer hade växt fram. Detta brott mot utställningskonventionen var en upplevelse. Själv var jag konststuderande, men jag hade nog fortfarande föreställningen att professionella konstnärer skapade fulländade verk utan en massa töntiga skisser och misslyckade försök på vägen...   ●
	För konstnärer är processen viktigast. En utställning är ett slags delmål, där man har möjlighet att få en överblick över en arbetsperiod. Ett avstamp inför nästa.
		vvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvvv

HANDGJORT PAPPER - EN LOVSÅNG TILL PAPPERET   VARFÖR GÖRA PAPPER SJÄLV, när det finns så många sorter att köpa?  Varför syr, snickrar, stickar, bakar kan man lika väl fråga sig. Jo, för att själv kunna påverka ytan, formen, storleken, osv. Processen är en njutning i sig...   HUR GÖR MAN PAPPER? Det finns många sätt, men utgångs-punkten är fibrer i vatten. Fibrerna kan t ex komma från annat papper, växter eller tyg.   I de flesta av konstverken på den här utställningen har jag tillverkat papperet av bomulls- eller linnetyg. Tyget klipps till pyttesmå bitar och mals i vatten till pappersmassa i en holländare (en specialkvarn). Sedan formar jag pappersark på traditionellt sätt med en pappersform.   Processens fortsättning innehåller många möjligheter:   PRÄGLING: man placerar t ex snören, säckväv, nycklar, kors, nät eller spetsar på det nyformade pappersarket. Sedan lägger man arket och föremålet i press och får fram utsökta reliefer.   LAMINERING: man pressar samman två ark. De kan vara i olika färg. Man kan också placera något mellan arken: vasstrån, ärtor, risgryn, snören...   TORKNING: alternativet till att torka pappersarken i en press är att låta det självtorka. Papper av lin kan då krympa upp till 50% och blir skrynkligt som gammal hud eller gamla löv. Genom att styra denna process kan du få fram fantastiska effekter. Likaså kan du med känsliga fingertoppar knåda linnepapperet till tunna trådar.   Du kan se exempel på det mesta av detta i min konst: inbäddade ärtor, risgryn, rötter liksom avtryck av säckväv, kors, rötter, fisknät...Och tunna trådar!   BLÖTA, RÖTA, MALA, MÅLA, PRESSA, VIKA, VECKA, KLIPPA, SKÄRA, SNITTA, SKRYNKLA, LACKA, FLÄTA, VÄVA - VAD KAN MAN INTE GÖRA ALLT MED PAPPER?!   Grethel Brohult

DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN   KLÄDER är människors fodral, skydd. PÄRMAR är böckernas fodral, skydd. SAMBANDET MELLAN YTTRE OCH INRE, FORM OCH INNEHÅLL, är i båda fallen intressant.   MATERIALET PÅVERKAR IDÉERNA,  IDÉERNA PÅVERKAR MATERIALET. Utvecklingen av mina klädskulpturer och bokobjekt startade med teckningar som liknade ett livstycke eller en väst. Vad har boken med detta att göra? Formerna gled samman i min föreställningsvärld. Två framstycken på en väst såg ut som baksidan på en uppvikt bok.   Under den här perioden lärde jag mig göra papper själv.  Det var betydelsefullt. Min idé från början var att kläderna skulle symbolisera det sinnliga och bokobjekten skulle symbolisera det intellektuella. Men tillverkningsprocessen lockade fram ständigt nya uppslag. Papperen väckte associationer till både kultur (gamla handskrifter, mumier osv) och natur (hudar, fiskskinn, höstlöv). Materialet spelade hjärnan ett spratt, bröt upp det rationella.  Den sinnliga och den intellektuella världen i mina bilder flöt samman. Pappersmassan och de nytillverkade pappersarken lockade fram det oväntade ...     I  DEN HÄR UTSTÄLLNINGEN visar jag både kläder och böcker. Jag vill också lyfta fram den kvinnliga klädedräktens minsta form: fickan. Den är symbol för gömställen, hemliga rum.  Men, liksom slipsens fallossymbol, är den också en outtömlig symbol för olika typer av personligheter.    Grethel Brohult